En sammanfattning
Jag har spenderat hela min söndag i soffan, sett på flera filmer och ätit en hel del godsaker. Detta har resulterat i en kulmage och ett illamående. Jag borde ha lärt mig att det inte går att äta en påse chips, dip och godis och samtidigt skölja ner detta med cola utan att jag ska överväga att ta mitt eget liv.
Min tumme som gick sönder för en månad sedan läker bra, den är stel som en pinne och en aning större än den andra tummen. Tydligen kan det ta upp till sex månader innan den blir normal igen, om den nu blir normal igen. Hur som helst kan jag åka fiddy igen, men fortfarande finns det ingen bakbroms...vilket jag kanske borde se till att ordna.
Jag har varit rätt aktiv den senaste tiden, jag och mina två yngre bröder har legat i här hemma. Hallen som såg ut som ett slagfält har nu blivit renoverad och fin. Det enda jag egentligen har kvar att göra invändigt nu är att sätta lister, måla lite fönster och dörrar och sedan de två lite större projekten att renovera toaletten och badrummet. Att måla är inte så roligt, därför kommer det förmodligen dröja ett tag innan jag orkar ta tag i den biten.
Emma undrade hur det gick med båten. Den är lagad och ligger förmodligen i vattnet nu, dock kan jag inte ta åt mig någon ära för det. Jag tröttnade på att jag aldrig lagade den, så jag sålde den till en vän som hade mer tid och lust än mig. Det känns inte riktigt värt att ha en båt här i Sverige, vädret tillåter kanske en och en halv båtutflykt om året.
Om två och en halv månad sitter jag på flyget till Bangkok, förmodligen är jag livrädd. Jag har inte tänkt så mycket på resan den senaste tiden, förmodligen för att jag inte gjorde annat ett tag, och förmodligen för att jag har tusentals andra saker att tänka på och ordna upp innan. Men nu börjar min hjärna släppa in tankarna om resan igen. Det känns fortfarande som att det är en evighet kvar, det kommer säkerligen kännas så fram tills dagen innan jag reser. Det är nog rätt bra, då slipper jag bli nervös.
Livet slutar aldrig förvåna mig, hej!
Min tumme som gick sönder för en månad sedan läker bra, den är stel som en pinne och en aning större än den andra tummen. Tydligen kan det ta upp till sex månader innan den blir normal igen, om den nu blir normal igen. Hur som helst kan jag åka fiddy igen, men fortfarande finns det ingen bakbroms...vilket jag kanske borde se till att ordna.
Jag har varit rätt aktiv den senaste tiden, jag och mina två yngre bröder har legat i här hemma. Hallen som såg ut som ett slagfält har nu blivit renoverad och fin. Det enda jag egentligen har kvar att göra invändigt nu är att sätta lister, måla lite fönster och dörrar och sedan de två lite större projekten att renovera toaletten och badrummet. Att måla är inte så roligt, därför kommer det förmodligen dröja ett tag innan jag orkar ta tag i den biten.
Emma undrade hur det gick med båten. Den är lagad och ligger förmodligen i vattnet nu, dock kan jag inte ta åt mig någon ära för det. Jag tröttnade på att jag aldrig lagade den, så jag sålde den till en vän som hade mer tid och lust än mig. Det känns inte riktigt värt att ha en båt här i Sverige, vädret tillåter kanske en och en halv båtutflykt om året.
Om två och en halv månad sitter jag på flyget till Bangkok, förmodligen är jag livrädd. Jag har inte tänkt så mycket på resan den senaste tiden, förmodligen för att jag inte gjorde annat ett tag, och förmodligen för att jag har tusentals andra saker att tänka på och ordna upp innan. Men nu börjar min hjärna släppa in tankarna om resan igen. Det känns fortfarande som att det är en evighet kvar, det kommer säkerligen kännas så fram tills dagen innan jag reser. Det är nog rätt bra, då slipper jag bli nervös.
Livet slutar aldrig förvåna mig, hej!