jii

Det är lustigt, alltså det där med drömmar. Jag har inte drömt en mardröm på säkert över 8 år, men i natt drömde jag två. Det var två drömmar, där den ena börjar bli diffus. Det var mardrömmar i den mening att jag gjorde hemska saker, inte att det hände mig någonting hemskt. Jag var rätt ledsen när jag vaknade, för jag ville inte vara den människa jag blivit i drömmen. Som många vet kan ju känslan av att drömmen var verklig hänga kvar i några sekunder, som känns som flera minuter efter att man precis har vaknat. Men även fast jag hade dessa två overkligt hemska drömmar så fanns det hela tiden inslag av fina bilder, någons dotter var till exempel väldigt söt. Hon var säkert 6 år och tyckte om mig, trots allt hemskt jag gjort i drömmen.

Nu tänkte jag riva lite tapeter, eller så ligger jag kvar här i sängen.

Då var jag där, jag är ägare till ett radhus i Norrsundet. Hur konstigt det än kan låta, så trivs jag bra här. Två veckor har gått sedan jag tog alla mina ägodelar och flyttade in, någon direkt ordning har jag inte fått ännu. Eftersom huset är ett dödsbo, och hon som bodde här innan mig har bott här sedna 50-talet är standarden (förutom köket som är nytt) inte direkt 2007, tapeterna i sovrummet har förmodligen suttit här sedan 1957, det syns rätt väl på slitningen under lampknappen. Av någon underlig anledning var de som bodde här innan mig väldigt förtjusta i strukturtapeter, något jag inte gillar då det är väldigt jobbigt att ordna till väggarna så att det går att tapetsera och måla dem. Hur som helst har jag lite slipning av väggarna i vardagsrummet kvar, sedan kan jag tapetsera där. Sovrummet blir säkerligen tapetserat snart det med, jag måste bara komma underfund med hur jag ska göra där. Resten av allt som ska göras tänker jag inte på just nu, man ska göra en sak i taget, eller max två för att det ska bli bra.

Jag har förresten inte bara köpt ett radhus, jag har även köpt en bil. Inte vilken bil som helst, utan en ford mondeo kombi -96 års modell. Om jag bara fick någon av kattena att konvertera till hundlivet och om jag skaffade en fru och två barn så vore mitt svenssonliv fulländat, fast just nu är jag rätt nöjd så som det är (att ljuga är fult, ingen är nöjd).

Om det här hade fortsatt att vara en anonym blogg, då skulle det här inlägget ha burit en helt annan karaktär. Innehållet skulle vara för personligt för någon annan att läsa, därför får alla de ord som då hade kommit stanna i mitt kära huvud. Jag ångrar lite att jag gjorde den officiell, och samtidigt är jag för lat för att skapa en ny blogg.

Jag ville säga grattis till dig när du fyllde år, men det vore dumt.